Mellan förhuset och altaret ska prästerna, Herrens tjänare, gråta och säga: ”Herre, skona ditt folk! Låt inte din arvedel hånas och bli till en visa bland folken. Varför skulle man bland folken få säga: ’Var finns deras Gud?’ ”
Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'»
Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: " Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli till en nidvisa bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: Var är nu deras Gud?"
Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ”Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli en nidvisa bland hednafolken. Varför ska det få sägas bland folken: Var är deras Gud?”
Prästerna, Guds tjänare, ska gråtande stå mellan förhuset och altaret och be: Herre, vår Gud, skona ditt folk! Låt inte hedningarna regera över oss, för det är dig vi tillhör. Låt dem inte håna oss och säga: 'Var finns deras Gud? Så svag och hjälplös han måste vara!'